Lär dig om nationella minoriteter

Nationella minoritetsgrupper har befolkat och minoritetsspråk har talats i Sverige under mycket lång tid och de har bidragit med sin kultur och språk på många olika sätt. Under olika perioder har den svenska kungamakten och den svenska staten försökt att hindra olika grupper att utöva sin kultur och tala sitt språk. Det finns också andra grupper som är minoriteter till exempel Afrosvenskar eller andra minoritetsspråk som arabiska. Dessa räknas inte som en nationell minoritet eller som ett minoritetsspråk eftersom de inte har funnits i Sverige lika länge. Andra grupper vill erkännas som en nationell minoritet eller få ett språk erkänt som ett minoritetsspråk till exempel Älvdalskan. Regeringen anser inte att det är ett nationellt minoritetsspråk, utan en dialekt. 

Sedan år 2000 har Sverige fem erkända nationella minoriteter: judar, romer, samer (som också är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar. En nationell minoritet har funnits länge i Sverige och har en religiös, språklig eller kulturell tillhörighet men också en vilja att behålla sin identitet. Det finns också fem erkända minoritetsspråk som har funnits historiskt i Sverige: finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.  

Vem bestämmer vilka som tillhör en nationell minoritet?  

I Sverige bestämmer du själv om du tillhör en nationell minoritet eller inte. Det kallas för självidentifikation. Det är också möjligt att tillhöra flera. Många har rötter i någon nationell minoritet även om man inte identifierar sig som en sådan.  

Här är vad det betyder: 

• Du väljer din identitet 
• Ingen annan får säga att du inte tillhör en grupp om du känner att du gör det. 
• Ingen får tvinga dig att tillhöra en grupp du inte vill vara del av. 
• Du kan känna tillhörighet till en eller flera minoritetsgrupper om du vill. 
• Du behöver inte kunna ett minoritetsspråk för att identifiera dig som en nationell minoritet. 
• Det är alltid ditt eget val - ingen annan bestämmer över din identitet. 

Exempel: 

Tänk dig att Mira har en mormor som är same. Mira känner sig både svensk och samisk. Då får hon själv välja om hon vill räkna sig som same eller inte. Ingen annan kan säga åt henne vad hon ska känna 

Eller tänk på Alex vars pappa är från Finland. Alex pratar inte finska men känner sig ändå lite sverigefinsk ibland. Det är okej - Alex får själv bestämma om han vill kalla sig sverigefinne eller inte.