För lärare

OBS FIXA TILL FORMATET

JENNY:                      Många lärare ser undervisning om den transatlantiska slavhandeln och slaveriet som en utmaning. I den här podden hoppas vi kunna ge stöd kring det. Du lyssnar på en podd från Forum för levande historia med mig, Jenny Reichwald. Strax ska jag prata med två lärare med olika erfarenheter av undervisning i det här ännet. Men först vill jag välkomna jämlikhetskonsulten Patrick Konde.

PATRICK:                 Tack så mycket.

JENNY:                      Du är medförfattare till Antirasistisk handbok.

PATRICK:                 Det stämmer.

JENNY:                      Och har även jobbat för Friends.

PATRICK:                 Ja, precis.

JENNY:                      Vi ska strax dyka ner i klassrummet. Först tänkte jag ta en ganska stor fråga. Kan kunskaper om rasism i historien leda till mindre rasism i dag? Vad tror du?

PATRICK:                 Självklart, tänker jag. Och det är för att vår historia är det som gör oss till det vi är i dag. Och Sverige har haft privilegiet att välja ganska mycket vilka delar av historien vi lyfter fram och vilka vi inte lyfter fram. Och det här med transatlantiskt slaveri är precis en sån sak som vi har valt bort att prata om. Om vi glömmer de bitarna, då kan vi inte förstå samtiden. Så därför så tror jag väldigt mycket på att det är någonting som vi kan vara väldigt betjänta av.

JENNY:                      I många klassrum så finns det elever med olika erfarenheter som kan påverka hur den här undervisningen tas emot. Så vad tycker du är viktigt att tänka på när man undervisar kring den transatlantiska slavhandeln och slaveriet?

PATRICK:                 Ja, bland annat så tänker jag att det är viktigt att tänka på att hela tiden hålla det mänskligt. Och det kan vara i våra ordval, så att vi pratar om förslavade människor snarare än att prata om slavar, för att inte avhumanisera. För det är det som är hela den praktiken, att vi kunde avhumanisera personer så att vi pratade om dem som varor snarare än att prata om dem som människor. Så det är en väldigt viktig del. Och att i ditt berättande och i din undervisning tänka på att det här är en del av vår gemensamma svenska historia. Så att det inte är bara specifika personer som ska vara extra mycket bärande av det, att vi pratar till olika personer, utan det är vårt svenska arv. Och därmed så kommer det att påverka delar av vår samtid.

JENNY:                      Du började prata om det här med ord som man använder. Det här med ord och begrepp, det spelar jättestor roll. Det kan vi vara överens om. Men hur ser du att man som lärare kan tänka kring användningen av historiska källor i klassrummet då? För där finns det många ord och begrepp som inte funkar i dag.

PATRICK:                 Nej, men det finns en varsamhet att ha med och att hela tiden försöka sätta sig in i olika situationer. För att vi har många av de här koloniala begreppen, av de här rasistiska begreppen, som finns kvar och används på skolgårdar. Så om du som lärare till exempel tar fram en text där n‑ordet används och en elev precis på rasten innan har blivit kallad för n‑ordet av klasskompisar, då sätter ju du ett problem där ibland. Och det kan innebära att du behöver ha en större försiktighet i hur du ramar in upplägget kring, och pratar om att det här är en del av ett språkbruk som vi inte får ha kvar.

JENNY:                      Du menar att det är viktigt att man som lärare adresserar att ”jag kommer inte säga ut de här orden eller jag kommer inte använda dem för att” …?

PATRICK:                 Precis. För risken annars är att du ger legitimitet till ett språkbruk som är direkt kränkande för vissa personer.

JENNY:                      Och det är ju en sak med de historiska källorna, för där pratar man just om kontexten som de är uppkomna i och kan utgå från det. Men hur ser du att man kan tänka kring ord och begrepp som kan upplevas kränkande generellt i ett klassrum? Hur ska man förhålla sig till den typen av ord?

PATRICK:                 Ja, jag tror att egentligen kan nog samma modell användas på många sätt här. Det är balansgången då mellan att undangömma delar av vår historia, eller att ta ansvar för att det här är vårt gemensamma. Och jag tycker att det viktiga då är att prata om de här begreppen som en del av vårt svenska arv. Att eftersom att de här begreppen har funnits och haft så mycket bäring i vårt samhälle så behöver vi nu prata om hur de har påverkat oss människor i samhället generellt. Så jag ser en väldigt stor vikt av att ha ett samtal kring, men att göra det på ett respektfullt sätt, fortsatt.

JENNY:                      Men hur ser du att man som lärare kan hantera de här mängderna med ord som faktiskt kan dyka upp i ett klassrum? Ska man göra en lista på ord och säga ”de här orden är inte okej i det här klassrummet” eller hur tänker du kring ord och begrepp på det sättet?

PATRICK:                 Det är en jätteviktig fråga. Och jag tror att det som vi behöver fundera på som pedagoger alltid är egentligen vilka saker av det här som vi kommer kunna prata om skulle kunna upplevas som kränkande? Och är det så att det finns begrepp som vi tycker inte borde finnas i vår verksamhet, så är vi skyldiga en förklaring till elever för varför det inte är så. För att om du som elev bara får veta att du får inte använda de här, så kommer inte det att skapa speciellt stor förändring. Utan vi … Särskilt ju äldre elever blir, desto större är behovet av att få en adekvat förklaring för varför jag ska göra eller inte göra på ett visst sätt. Så jag tänker att det är en bra modell att ha med sig.

JENNY:                      Men okej Patrick, vad kan du ge för råd till lärare då som vill undervisa om den transatlantiska slavhandeln och slaveriet, men som är osäkra på hur man får till rätt språkbruk, rätt tonalitet?

PATRICK:                 Också en väldigt relevant fråga. Vi brukar prata om att prata som att alla finns i rummet. Och lite det jag var inne på kring att hela tiden rannsaka sig själv kring att prata på ett sätt som ser till att inte avhumanisera. Om du har det som utgångspunkt i din tonalitet så kommer väldigt mycket kunna falla sig naturligt. Skulle du trampa i klaveret och gå fel i detta så reagerar oftast klasser ganska väl på en sårbarhet. Att säga ”jag gjorde fel här. Jag skulle ha förberett er mer för vad det var som skulle kunna komma upp” och att som mall då hela tiden göra det. Att om du ska visa upp olika begrepp som kan upplevas som kränkande och som kommer från en annan tid, förbered eleverna för vad det är ni ska prata om.

JENNY:                      Tusen tack för att du var med här i dag.

PATRICK:                 Tack så jättemycket.

JENNY:                      Vi ska fortsätta prata om undervisning kring den transatlantiska slavhandeln och slaveriet tillsammans med två lärare. Välkomna hit, Siri …

SIRI:                           Tack så mycket.

JENNY:                      Och Marika.

MARIKA:                  Tack så mycket.

JENNY:                      Ni är bägge lärare i historia men på två olika gymnasieskolor. Siri, vad skulle du säga är den största utmaningen i ditt klassrum, när det kommer till att jobba med den transatlantiska slavhandeln?

SIRI:                           Ja, men jag skulle nog säga att den största utmaningen är bristande förkunskaper, kan det absolut vara. Att den vägen eller den grunden som jag utgår i från att man har, utifrån min utbildning eller utifrån min erfarenhet, att den helt enkelt inte finns i den utsträckningen så att jag kan direkt koppla på. Och då måste jag ju skapa förutsättningarna som gör stoffet och det vi går igenom och det här temat eller området hanterbart för eleverna. Så att det inte blir överväldigande och, ja, men så här någonting i förbifarten och tråkigt. Utan ja, men kroka ihop det så att det faktiskt blir möjligt att lära sig av.

JENNY:                      Marika, vad skulle du säga är den största utmaningen i ditt klassrum då?

MARIKA:                  Jag skulle nog säga att det handlar ganska mycket om … Och det är egentligen ett generellt problem när det kommer till att undervisa om historia, att tiden är väldigt, väldigt begränsad. Så att hur angeläget eller intressant man än själv tycker att det här ämnet är så har man ganska lite tid att vika åt det. Och kanske specifikt också om man pratar om, så att säga, den svenska inbladningen i det här, så är det också en fråga om brist på material. Att det har saknats väldigt mycket, ja, men stoff att utgå i från som är just elevanpassat, där det finns bra filmer eller texter på en nivå som passar dem. Så att tid och material är väl de två stora utmaningarna, skulle jag säga.

JENNY:                      Det här med lärarens legitimitet kan ifrågasättas av elever på en massa olika sätt. Vad är er upplevelse? Är det vanligare vid undervisning om det här än vid andra ämnesområden?

MARIKA:                  Kanske inte vad det gäller slaveriet i sig, det skulle jag nog inte säga. Därför att jag tänker att en del av de här områdena, som kanske elever upplever att de ligger långt tillbaka i tiden, inte alltid är så problematiska att prata om. Det kan väl kanske innebära fler utmaningar om man har slaveriet som en utgångspunkt och sen gör kopplingar till till exempel rasism i dag, att där kan jag uppleva att det dyker upp fler frågor. Men inte kanske om man håller sig till, så att säga, bara den historiska aspekten.

JENNY:                      Vad är det för frågor som dyker upp då?

MARIKA:                  En del frågor som kan komma upp handlar om, finns det en direkt koppling mellan dåtid och nutid? Kan man dra den konsekvensen, så att säga? Så det kan väl vara … det är väl kanske den vanligaste.

SIRI:                           Jag håller med. Det är inte så svårt, tycker jag, att som lärare förmedla att det här är helt sjukt, det här är helt fruktansvärt och det här har en otrolig relevans i den linjära historieundervisningen. Men trådarna som går tillbaka då som kopplar samman oss här och nu, ja, men det kan vara ganska svårt att förmedla. Sen, till viss del så är det så förankrat i populärkultur, i hiphopmusik, i musik, film, ja, och så vidare, men beroende på om ens elever tar del av den populärkulturen så är det olika lätt eller svårt. Och sen så dyker det också upp många andra frågor. Man börjar jämföra det transatlantiska slaveriet med andra hemskheter.

MARIKA:                  Nej, men där känner jag ibland att den här parallellen kan dyka upp. Att … Jag vet inte om det var det du menade, men lite det här att ”ja, men vita har väl också varit utsatta för slaveri” till exempel, ”genom historien?” Så där. ”Är inte det någonting som vi också behöver prata om i så fall?” Att det kan komma lite sån kritik ibland kanske.

SIRI:                           Nu har inte jag varit med om just det där men jag kan absolut tänka mig att det händer. Och det stämmer ju, vita har varit utsatta för slaveri. Slaveri har följt med sen … mänskligheten sen mänskligheten började att existera. Det finns inte tillräckligt med lektionstid för att gå igenom det transatlantiska slaveriets växande fokus på svarthet. Att det också är en sån väsentlig del och som fortfarande färgar oss i dag.

JENNY:                      Vi ska alldeles strax gå in i det här med ord och begrepp och språkbruk. Men innan det, om man tittar på utmaningarna med att jobba med den transatlantiska slavhandeln och slaveriet, berätta, hur når ni eleverna?

SIRI:                           För mig själv så brukar jag berätta en personlig berättelse. Jag är inte ett jättestort fan av det, jag tycker gärna att historien ska få tala för sig själv. Men det är ett otroligt effektivt sätt att gå och skapa intresse och fascination hos eleverna. Det är ett sätt att … ja, men för mig som lärare, att kunna göra ett stoff eller, ja, det jag ska undervisa om relaterbart. Och på det sättet är det otroligt. Jag använder det jätteofta. Samtidigt, hur ger jag det här fruktansvärda övergreppet den respekten och den digniteten utan att förminska? Och det är det jag tycker är svårt med personliga berättelser. Samtidigt som, ja, men finns det något bättre sätt att få en personlig ingång till ämnet och relatera?

MARIKA:                  Ja, men jag håller med. För jag tänker att det är också ofta det som väcker elevernas intresse. Att presenterar man väldigt mycket övergripande drag och siffror och statistik och ”så här många utsattes” eller ”så här många dog”, då är det ganska lätt att skapa en distans till det. Men får man just de här individuella ödena så ger det också ett annat perspektiv där det är lättare att komma historien nära. Det är en svår balansgång, det här.

Om det är väldigt mycket till exempel kanske våldsamma scener i en film eller man ska läsa om sexuellt våld eller olika typer av övergrepp som offer har utsatts för, hur ska man hantera det i klassrummet så att säga? Och jag tänker att en väg att gå i alla fall, det är att berätta de här, vad ska man säga, glada berättelserna. Få en känsla för att, ja, men här var det familjer som var lyckliga, de gick till arbetet, de hade de här intressena och så vidare, och så vidare. Hur såg ett vanligt liv ut? Då får man också en mer personlig ingång, tror jag, till det som sen händer. Så att det inte bara blir ett frosseri i det här eländet, för det kan vara lite vanskligt kanske.

JENNY:                      Så det handlar om att balansera upp vilka personliga berättelser man berättar? Alltså att man balanserar upp de fruktansvärda med att visa att det var, så att säga, människor i alla … de mänskliga aspekterna fanns med hos dem.

MARIKA:                  Ja, men och jag tror att mycket av kritiken som har kommit på senare år, och den är berättigad, det är att svensk skola, och vad det gäller historieundervisning, inte har undervisat om svart historia till exempel. Och varje gång man gör det, då är det bara slaveriet man fokuserar på. Då är det också den enda bilden man får som elev i svensk skola, att det här var fruktansvärt. Men de andra berättelserna då?

SIRI:                           Och där är det … Eller det börjar bli mer och mer tacksamt för att det börjar komma mer och mer tillgängligt material som visar på, ja, men det har funnits svarta människor, afrikanskättade människor i Sverige, under flera århundraden. Så att det också går att göra i alla fall någonting i närheten av det du precis nämnde. Att inte kraschlanda i något slags så här gorefrosseri av hemskheter, utan faktiskt se hela den historiska processen.

JENNY:                      Visst är det så att många unga i dag gör en direkt koppling mellan det amerikanska slaveriet och hur USA ser ut i dag. Det finns jättemycket amerikansk populärkultur som hanterar slaveriet ur just amerikanskt perspektiv. Då undrar jag lite grann så här, hur gör ni för att koppla slaveriet till Sverige i nutid? Och ska man det?

SIRI:                           Jag tycker absolut att man ska göra det. Det finns en nackdel, eller det finns uppenbara nackdelar, med att det finns så många kopplingar till den amerikanska populärkulturen. Det finns också många fördelar så, men i en svensk kontext tänker jag att det också är så viktigt att visa hur den svenska verkligheten ser ut i dag. Och att börja från nutiden så går det också att börja med … från ett mänskliga rättigheter‑perspektiv och det går att börja med att titta på, men hur ser Sverige ut i dag gällande afrofobiska brott? Hur svårt är det att komma in på arbetsmarknaden och så vidare? Där vi kan se ganska tydligt att det finns afrofobi i Sverige i dag. Det är inte bara i USA som det existerar. Sen så blir inte den exakta historiska kopplingen med Sveriges del i det transatlantiska slaveriet men det går att koppla på det där med.

MARIKA:                  Det är så klart så att Sverige inte har samma kontext därför att i den utsträckningen så har man inte ättlingar som har jobbat på slavplantager och så vidare. Så att den direkta kopplingen saknar man ju på ett sätt, om man jämför med den amerikanska kontexten. Men jag tycker precis som Siri, att vissa av de här fenomenen är ändå universella och tidlösa just vad det gäller hierarkier och hur olika grupper har behandlats. Så att där kan man ta sin utgångspunkt och hitta olika kopplingar. Så att det är fullt görbart ändå.

SIRI:                           Och sen tänker jag att det också är så … När jag har gjort det så har det varit så givande att börja från dåtid med Carl von Linné, att kanske kolla på, vad har Carl von Linné skrivit i Systema Naturae? Om den uttalas så. Att faktiskt kolla och se att man har skrivit så här om människor och gjort den här hierarkin. Det är inte en naturell hierarki, it’s a man-made thing. Och det är, om inte ögonöppnande, så häpnadsväckande för de flesta.

MARIKA:                  Absolut.

JENNY:                      Det är inte då bara historiska kunskaper som det här handlar om utan det är också om orden och begreppen och språket i klassrummet. Det ska vi prata mer om nu. Hur stor roll tycker ni att ord och begrepp spelar i historieundervisningen?

MARIKA:                  Jag tycker att det spelar en väldigt stor roll. Tittar man på den dåtida kontexten så kan man se att de kategoriseringarna som gjordes då var helt avgörande för vilka livsvillkor man fick. Så att på det sättet är det väldigt angeläget att prata om. Alltså hur man kategoriserade olika grupper, reglerades till exempel i lag vad man fick göra och inte fick göra. Så att på det sättet sa orden och begreppen väldigt mycket i den historiska kontexten, hur ens liv kunde gestalta sig. Men även naturligtvis i dag, hur vi väljer att ta oss an de förlegade och utdaterad begrepp som finns.

JENNY:                      Vad säger du, Siri?

SIRI:                           Jag håller med också. Och sen tycker jag också att det spelar roll hur jag som lärare i ett klassrum, där eleverna inte alls sitter på den erfarenheten eller kunskapen som jag har både som lärare och person … Det är otroligt viktigt att jag använder mig av, om inte rätt terminologi, så i alla fall en ödmjuk terminologi. Och det kommer säkert hända i framtiden att min terminologi och mina begrepp som jag använder är utdaterade. Men också i en medvetenhet till eleverna om varför vi inte kan använda vissa ord, för att det blir helt fel.

JENNY:                      Och då tänker jag att många begrepp i historiska är rasistiska och föråldrade och kränkande. Hur gör ni då med de orden och begreppen?

MARIKA:                  Jag använder de på det sättet att vi läser fortfarande texter, så att säga källor, från den tiden där det här språkbruket finns med. Därför att … Lite som jag sa, att eftersom att det var så avgörande då för vilka livsvillkor man fick så är det ändå viktigt kanske att belysa hur de här olika kategorierna såg ut då. Däremot så läser jag själv aldrig ut dem och där … Ja, men det knyter väl an lite till det du sa, Siri, om att jag är ändå en auktoritet i klassrummet och jag vill inte legitimera det språkbruket. Så att de finns i skrift men jag läser inte ut dem högt.

JENNY:                      För det var lite som du var inne på Siri, det här med att man kanske som lärare måste syna sig själv och sitt eget språkbruk också, när man plockar fram de historiska källorna, för att man kan komma ur en kontext där man har använt begrepp och ord som inte funkar alls. Hur gör du?

SIRI:                           Ja, men jag tycker att det är viktigt att ge, som sagt, en medvetenhet om varför vissa ord, varför ett visst språkbruk, inte kan användas. I historieundervisningen så skulle jag inte vilja gå så långt som att plocka bort viktiga historiska källor för att ”nej, men det är rasistiskt”. Men för att förstå att det är rasistiskt eller för att få den förståelsen som elev, då måste jag som lärare prata om varför det är fel innan. Och det tycker jag är jätteviktigt, att bara ha det samtalet. Antingen genom att, vad ska man säga, ge en shoutout innan, i början av lektionen, eller när vi läser igenom texter förklara varför jag inte kommer läsa upp vissa ord och så vidare. Och också gärna … För det har hänt mig i historieundervisning och annan undervisning, att det är elever som säger ”men varför får inte jag säga det? Jag är ju det själv”. Men att förklara det faktumet att, ja, men det här är … Jag är en, vad ska man säga … Jag är inte en myndighetsutövare men jag företräder svensk skola och därför så kommer jag inte att säga ord som används på ett kränkande sätt, för att det har visat sig få fruktansvärda konsekvenser tidigare. Och det tycker jag också är ganska effektfullt och att elever tar till sig det faktiskt. Att det finns ett allvar i det.

MARIKA:                  Jag tycker också att en viktig poäng är att … För att ofta när man hör invändningar mot det här, att ”ja, men det har varit historiska begrepp, därför måste vi fortsätta kunna använda dem”, så känner jag också att, men ingenting i förståelsen eller innebörden av det här förtrycket går förlorad när man inte läser ut ordet.

SIRI:                           Nej, verkligen.

JENNY:                      Men det här med att elever själva använder ord om sig själva, utifrån att de är i en grupp där det då skulle vara okej för att man är ur en grupp, hur hanterar du det, Siri?

SIRI:                           Jag brukar hantera det genom att säga i från med en gång. Och det kan bli väldigt tröttsamt. Vad som händer i korridoren, vad som händer utanför skolan, det kan inte jag kontrollera, det kan inte jag … Jo, jag kan rå för det, men det är utom min räckvidd. Men i mitt klassrum så kan det inte vara så att man säger kränkande ord om sig själv eller andra. Det går båda vägar. Just av den anledningen att, ja, men jag företräder ett skolväsende och om tio, tjugo, trettio år, då hoppas jag att de eleverna kommer kunna kolla tillbaka och ändå vara lite glada att deras historiemajje faktiskt blev arg för att de snackade skit om sig själva på ett fruktansvärt sätt.

JENNY:                      För att bygga på det då, hur kan man ge eleverna redskap att syna alla texter och ord och uttryck och bilder som de möter i andra sammanhang? För det handlar lite grann om att ge redskap. Vad säger du, Marika?

MARIKA:                  Nej, men jag tänker att det handlar lite om det som Siri är inne på. Att om man uppmärksammar det inom ett område och arbetar lite med det och reder ut, ja, men vad betydde de här orden då, varför använder vi dem inte i dag, då skapar det också en medvetenhet om vad språk är för någonting. Och att det finns en innebörd och en mening i det vi säger. Och då blir de förhoppningsvis mer medvetna även på andra områden. Sen är det kanske … Jag menar, det här är lättare sagt än gjort.

SIRI:                           Verkligen.

MARIKA:                  Det är det här med att, ja, vad ska man säga, överföra kunskaper från ett område och sen hoppas man att eleverna ska ta med sig det till ett annat ämnesområde, det är kanske en av lärarens svåraste uppgifter. Så det är ingenting man gör i en handvändning. Men ändå genom att ständigt på något vis prata om det så … Ja, men då tänker jag väl ändå att medvetenheten ökar och att de får med sig någonting framöver.

SIRI:                           Och där tänker jag … Det svåra med historieämnet är att det är så himla omfattande. Och det bästa är att det går att göra det här, att överföra kunskap inom ett område. Men förhoppningen är väl att kunna förklara varför vi inte kan använda ett visst språk, genom att visa hur innebörden av ord och terminologi förskjuts, och inte bara blir beskrivande utan faktiskt värderingar. Och där är det transatlantiska slaveriet inte det enda området inom historieämnet där man kan visa på det.

MARIKA:                  Nej, och lite det du var inne på tidigare också, att det här kommer så klart fortsätta förändras, att språket är ju aldrig statiskt. Så att ibland kan man också höra invändningen att ”ja, men hur länge ska vi hålla på med det här då, att förbjuda vissa ord?” eller så där. Men språket har alltid förändrats och kommer alltid att göra, så det är väl ganska oproblematiskt på det sättet, tänker jag.

JENNY:                      Jag skulle vilja dyka ner i era respektive klassrum lite grann, för de skiljer sig ju rätt mycket åt. Och alla som jobbar med elever i skola vet att klassens sammansättning och så påverkar hur man lägger upp sin undervisning. Men om vi skulle titta på de klassrum som ni befinner er i i dag, hur påverkas undervisningen av det klassrum ni har framför er? Vad skulle du säga, Siri?

SIRI:                           Ja, men undervisningen påverkas på så sätt att det är svårt att ta sig igenom historiska källor, och däri ligger den stora utmaningen. Jag kan inte lägga fram historiska källor från … med utdaterat språk, med förhoppningen att mina elever kommer förstå alla gånger. Och det kommer vara svårt i alla klassrum, så är det. Men där det kan finnas både språkliga utmaningar och också kunskapsmässiga utmaningar … För att det som man räknar med att eleverna har lärt sig i låg-, mellan- och högstadiet, det kan inte jag räkna med till 100 procent. Jag kan räkna på att det finns ett intresse, för att det finns det nästan alltid, för historia är så intresseväckande. Motivation, ofta.

JENNY:                      Så då är det kanske de här … att du måste börja i någon slags bas?

SIRI:                           Ja.

JENNY:                      För att få till en förförståelse som man kan bygga på.

SIRI:                           Precis. Och i den basen kan det vara svårt att fördjupa sig inom det här området, det transatlantiska slaveriet, utan att det nämns lite omsvepande bland mycket annat.

JENNY:                      Marika, ditt klassrum ser inte riktigt ut så. Vad skulle du säga är dina utmaningar när du ska undervisa kring den transatlantiska slavhandeln och slaveriet?

MARIKA:                  Just vad det gäller de frågorna, där behöver inte jag tänka så mycket kanske på till exempel vilket material jag lägger fram. Jag kan presentera källor även där språket kanske är lite utmanande att ta sig igenom och så vidare. Så att den typen av undervisning fungerar ofta väldigt bra. Men en sak som jag kanske ibland stöter på, det är väl lite det här perspektivet … Och då handlar det om när man just då gör den här kopplingen mellan dåtid och nutid och ska prata i om rasism i dag, att ibland händer det att jag får frågan ”men hur är det att undervisa om de här ämnena, eftersom att du själv är vit? Är inte det lite problematiskt, så att säga? Du har ju inte de här erfarenheterna”. Så den typen av frågeställningar kan dyka upp ibland och då brukar jag tänka att det handlar inte om mig som person i det här klassrummet utan jag har ett uppdrag, lite det som du var inne på, jag representerar svensk skola. Vi ska stå för en värdegrund och fostra demokratiska medborgare och så vidare. Och där är det ämnet och uppdraget som är i fokus, inte vem jag är som person helt enkelt, som är det viktiga.

JENNY:                      Vi skulle kunna prata om det här hur länge som helst, men nu ska vi försöka sammanfatta det vi har pratat om i dag, och tänka då att de som lyssnar ska få med sig någonting. Vad skulle ni säga är era bästa råd till lärare som är osäkra på att undervisa om den transatlantiska slavhandeln och slaveriet? Siri, vad är ditt råd?

SIRI:                           Gå inte för snabbt förbi det. Använd det här området. Skippa inte i det, för att det är så otroligt viktigt. Och försöka koppla till nutiden. Kolla samtida svenska förhållanden eller samtida internationella förhållanden och så vidare, för det har en hög relevans för det här området. Men sen … Åh, jag hatar det här tipset, men våga göra fel. Nej.

[skratt]

SIRI:                           Kanske …

JENNY:                      Men det är inte ett dåligt tips.

SIRI:                           Nej, det är det inte.

JENNY:                      Jag tror att … Siri, jag tror att du skrattar för att du tänker att du inte jobbat jättelänge som lärare och därför inte sitter på alla svaren.

SIRI:                           Ja.

JENNY:                      Men all erfarenhet är erfarenhet som man kan dela. Och det där med att våga göra fel, det är ju otroligt centralt. Särskilt för lärare, som ofta … Vi tänker ofta att vi måste kunna precis allting och det ska gå bra från första gången man kliver in i ett klassrum, eller hur?

SIRI:                           Mm.

JENNY:                      Så det är lite grann att vara ödmjuk inför att dela det med eleverna också, eller hur? Att det inte alltid blir bäst.

SIRI:                           Verkligen.

JENNY:                      Marika, vad säger du? Vad har du för tips?

MARIKA:                  Nej, men jag tänker att det är kanske inte bara i historia som man undervisar om det här. Det kan lika gärna vara ett ämnesövergripande arbete med samhällskunskap eller svenskan eller engelskan eller någonting. Undervisar man om det i historia, då kanske det rent kronologiskt hamnar under en viss tidsperiod under året. Men om man har möjlighet och tycker att det här är ett område där man känner sig osäker, det gäller kanske … vilket område det än kan vara, då brukar jag försöka lägga det senare under året. Ofta när jag har moment om sociologi till exempel, när vi kommer in på väldigt mycket frågor om så här normer och värderingar, så brukar jag ha det sist på läsåret. Därför att då känner jag min elevgrupp väldigt bra, och då kan jag också kanske lite mer förutse, vad kan eventuellt dyka upp? Vilka kan utmaningarna och problemen vara? Och då kan jag vara lite mer förberedd. Så att har man möjlighet, då kan man kanske spara det tills man känner sig mer, så att säga, trygg med gruppen och de också med varandra. Så det kan väl vara ett tips. Sen tänker jag lite som du sa också, att vi ber ju våra elever dagligen att kliva ut ur sin comfort zone på något vis.

SIRI:                           Mm.

MARIKA:                  Och då behöver vi också vara förebilder i det. Det kommer att vara, så klart, jobbigt och utmanande ibland. Och det här som du sa med att man förväntas kunna allting och de har hela nätet framför sig jämt och kan bara dubbelkolla det man säger och så vidare. Men att man får väl helt enkelt bara försöka våga och tänka att, ja, men det blir kanske fel på vägen men det enda sättet att bli trygg i sitt ämne, det är att genomföra det helt enkelt.

JENNY:                      Och dela med varandra, tänker jag, som den här podden är en del av. Det här med att man kan skicka det vidare till någon annan och prata med sina kollegor om uppläggen.

MARIKA:                  Mm.

JENNY:                      Tusen tack för att ni var med, Siri och Marika.

MARIKA: Tack så mycket.

SIRI: Tack så mycket.

JENNY: Du har lyssnat på en podd från Forum för levande historia, producerad av The Purpose Studio. Material för skolan om Sveriges deltagande i den transatlantiska slavhandeln och slaveriet finns på levandehistoria.se. Där finns även andra material om rasism.