Berätta för framtiden - ideologi och politik i Nazityskland
Avnitt 2 av 7 i filmerien Berätta för framtiden handlar om ideologi och politik i Nazityskland.
Ideologi och politik i Nazityskland
Ideologi och politik i Nazityskland
Avnitt 2 av 7 i filmerien Berätta för framtiden.

Avsnitt 2 av 7
Här kan du läsa en transkribering av filmens speaker. Syftet med transkriberingen är främst att göra filmens innehåll sökbart för sökmotorer och chatbotar.
Det kan vara svårt att förstå filmens handling genom att bara läsa texten då man inte samtidigt ser filmens bilder. Därför rekommenderar vi att du ser filmen istället för att läsa transkriberingen.
Transkribering
Jag kanske ska säga att jag upplevde mig aldrig på den tiden som jude.
Dessutom var jag sandfärgad, jag såg inte ut så, eller jag trodde inte att jag såg ut så.
Men den första chocken kom att man skulle gå fram en viss dag med ett så kallat arieintyg.
Föräldrarna fick intyga att man var arie, det vill säga intill tredje generationen tror jag. De här lapparna skulle man gå fram med i klassen.
Det intyget hade inte jag.
Det framstår för mig som början då saker och ting förändrades.
Tysklands diktator, Adolf Hitler, talar till landets ungdom.
Nazisterna har skapat en särskild organisation för att fostra barn och unga i deras politik, Hitlerjugend. Det är lag på att man måste vara med. Hitlers vision är att skapa ett Stortyskland, enbart befolkat av så kallade ariska människor. Blonda, blåögda, med germanskt ursprung.
När vi gick i den tyska skolan började dagen med att man stod i en stor ring på skolgården.
Då sjöng man den tyska nationalsången och då skulle man göra "Heil Hitler"-hälsningen.
Jag minns hur jag vred på armen och tyckte att detta var högst obehagligt.
I detta avsnitt följer vi utvecklingen efter 1933 och de första stegen som leder fram till förintelsen.
Hur kunde det ske?
Så gick marscherna nedanför vårt hus.
Våra fönster stängdes när andra fönster öppnades.
Det är 1933.
Nazisterna har tagit makten i Tyskland och förvandlat landet till en diktatur med Adolf Hitler som Führer, ledaren.
Nazisterna kan nu börja genomföra den politik som de planerat för under 20-talet. Att skapa ett Stortyskland som ska bli en supermakt och upprätta den förlorade hedern sedan förlusten i första världskriget.
Det första steget är att göra sig av med alla sina politiska motståndare.
De bygger speciella fångläger där de utan rättegång fängslar tusentals kommunister och socialister över hela Tyskland.
Så kallade koncentrationsläger.
Andra i oppositionen gömmer sig eller blir mördade.
Många flyr från Tyskland.
Som följd försvagas motståndet mot nazisterna kraftigt. Hela samhället och vardagslivet genomsyras snart av nazisterna och deras idéer.
Jag kommer ihåg hur de här bänkarna kom som var gulfärgade, nu för jorden.
Det blev tidigt så att judarna inte skulle kunna få gå på bio.
Men det retade mig så jag gick på bio i alla fall.
Vi noterade naturligtvis att man hade ritat en davidsstjärna, en Magen David, på huset, på fasaden, en stor.
Och min far gick ner och skurade bort det.
Davidsstjärnan kom tillbaka och min far skurade bort den.
Och Davidsstjärnan kom tillbaka.
Den 10 maj 1933 startar nazisterna en kampanj mot det de kallar otysk kultur.
På bokbål bränns böcker av judiska författare och andra som anses opassande, även många barnböcker. En av böckerna som bränns upp är en 100 år gammal diktsamling av den tysk-judiske författaren Heinrich Heine, som innehåller raderna "Där man bränner böcker, bränner man till slut också människor".
Bokbålen leds av propagandaminister Joseph Goebbels. Han kontrollerar och censurerar tyska medier och tvingar konstnärer och akademiker från sina poster när de vägrar anpassa sig.
Inga fler judar får längre ta plats på bibliotek, universitet och i media.
I Östeuropa, Polen, Ukraina och Ryssland, där de allra flesta av Europas judar bor, är det ännu svårare.
Under 1920-talet har det direkta våldet mot judar eskalerat.
I så kallade pogromer misshandlas och dödas judar regelbundet av folkmassor, ofta påhejade av militär och polis.
I Östeuropa, Ukraina på 1920-talet mördas runt 100 000 judar i pogromer och judiska hus och byar sätts i brand.
Men historien av judeförföljelser sträcker sig långt bak i tiden.
Judar har levt som en minoritet i Europa i 2 000 år.
Under medeltiden anklagar den kristna kyrkan då levande judiska personer för Jesus död.
Alltså som att judar som levde hundratals år efter korsfästelsen skulle kunna straffas för Jesus död.
Martin Luther, den protestantiske reformatorn, beskriver i början av 1500-talet judar som djävlar i människogestalt. Under århundraden förbjuds judar att äga mark och vara bönder.
Därför livnär sig många med handel.
Kyrkan förbjuder kristna att ta ut ränta.
Därför blir judar de som ger lån. Det är en praktisk lösning för majoritetssamhället att pengaskulder ligger utanför släkter och vänner.
Men det skapar en nidbild av judar som giriga pantlånare som parasiterar samhället.
Denna stereotyp anspelar den här nazistiska propagandafilmen, Den evige juden, på.
En grundidé i antisemitismen är idén om judar som en maktkonspiration som i det dolda styr världen.
Den här nazistiska propagandafilmen visar hur man tänkte att det fanns hemliga nätverk och maktvägar som utgår från judiska släkter i Tyskland och sträcker sig ut över hela världen.
Våren 1933 övergår till sommar.
I juli förbjuds formellt alla andra partier. Det blir allt svårare att leva som jude i Tyskland. Alla företag, affärer, läkarmottagningar som ägs av judar, stora som små, övertas av ariska tyskar. Många judar tvingas lämna sina arbeten och studier.
Enligt den nazistiska rasideologin utgör det tyska ariska folket tillsammans en folkgemenskap, en kropp i ett land.
Nazisterna försöker rensa folkkroppen från dåligt DNA.
Runt 400 000 människor drabbas.
Sommaren 1933 lagstiftas därför att människor med ärftliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar ska steriliseras så att de inte kan få barn.
Allt som hotar folkgemenskapen måste elimineras.
Som hot räknar man alltså andra raser, men också alla människor som har funktionsnedsättningar, psykiska eller ärftliga sjukdomar eller på andra sätt utgör ett problem i samhället och inte passar in i partiets normer och krav.
Liksom judarna har det romska folket under århundraden förtryckts och förföljts i Europa.
Under 500 år, fram till mitten av 1800-talet, utnyttjades de som slavar i Rumänien. Och överallt i Europa finns lagar som begränsar deras möjligheter till arbete, bostad och skolgång.
Romerna är en folkgrupp som nazisterna föraktar djupt.
Under Weimarrepubliken har homosexuella och andra utanför heteronormen kunnat leva relativt öppet i storstäderna.
Som här på klubben Eldorado som nu stängs.
Och i enlighet med den tyska lagens ökända paragraf 175 arresteras homosexuella män över hela landet.
Också personer som anses ha asociala beteenden arresteras.
Detta är ett samlingsbegrepp för människor som nazisterna i sin renhetsivran vill ta bort från samhället.
Asociala blir snabbt en stor grupp.
Här har nazisterna deporterat romer.
Sommaren 1936 tvingas de till lägret Marshahn utanför Berlin. Nazisterna vill inte att de ska vara i stan eftersom OS ska gå av stapeln.
Olympiska spelen är viktigt för nazisterna.
De ser sig som övermänniskor, så att vinna i idrott blir bevis på deras styrka som ras.
Nazisterna gör det mycket svårt för internationella judiska idrottare att resa in i landet. Men internationellt uppmanar många till bojkott.
Det är känt att det finns hundratals läger i landet, alltså arbetsläger där folk hålls inlåsta och tvångsarbetar. Och det är känt hur nazisterna behandlar landets judiska befolkning och andra minoriteter.
Sverige deltar ändå.
Men på Olympiastadion är det en svart amerikansk löpare, Jesse Owens, som tar hem flest medaljer.
Något som irriterar Hitler mycket.
Oavsett blir OS en propagandavinst.
Samtidigt blir situationen för judar i Tyskland allt värre.
Eftersom pappa inte fick arbeta längre och förtjäna pengar så blev det ju svårt med ekonomin hemma.
Jag kommer ihåg att jag var hungrig många gånger när man skulle gå och lägga sig. Min pappa sa alltid så här: "Vad ska nu hända mig? Jag har inte gjort någonting. Jag var med i första världskriget och kämpade."
Han fick järnkorset. "Jag har inte gjort någonting."
År 1935 antas en samling nya lagar som fråntar den judiska befolkningen deras medborgerliga rättigheter och avskiljer dem från övriga i samhället. Nürnberglagarna. Alla judar förlorar medborgarskap och rösträtt.
Judiska barn får inte gå i samma skolor som ariska tyska barn.
Judar förbjuds att äga radioapparater, cykla eller besöka parker.
Det blev också förbud för judar och kristna att gifta sig med varandra. Och de ekonomiska svårigheterna blev ännu värre för det blev lag på att man skulle lämna in sina värdeföremål, som till exempel silverljusstakar eller smycken.
Nürnberglagarna bestämde och definierade vem som var jude och förbjöd giftermål och sexuella relationer mellan judar och icke-judar.
Min mamma och min syster följde mig till bussen, men pappa följde med mig till Frankfurt.
I Frankfurt skildes vi, han och jag. Det var fruktansvärt. Det glömmer jag aldrig.
Jag tror han tuppade av vid järnvägsstationen. Jag såg bara när tåget rörde på sig att han sjönk ihop.
Han svimmade alltså?
Han måste ha gjort det, ja.
Han förstod nog hur allvarligt det var, men det gjorde ju inte jag.
Sen fick jag reda på senare att min pappa dog redan i mars eller april -42.
Det internationella stödet för judiska flyktingar minskar.
Det går inte att undkomma nazisterna genom att fly.
Judiska flyktingar får inte politisk asyl och inresekraven skärps allt mer.
Trots att Versaillesfördraget förbjuder Tyskland att ha en militär, börjar landet rusta upp.
Man tillverkar vapen och bygger ut infrastrukturen. Detta sätter fart på ekonomin som länge varit i kris. Den ekonomiska framgången och trotset mot Versaillesfördraget gör nazisterna ännu mer populära bland folket.
Våren 1938 marscherar tyska trupper in i Österrike och landet blir en del av Tyskland. Österrike gör inget militärt motstånd. Många österrikare jublar.
Nu blir det officiella namnet på landet Stortyskland. Men för Österrikes judiska medborgare innebär detta en katastrof.
Nu gäller Nürnberglagarna även dem och de trakasseras, misshandlas och mördas.
Här tvingas österrikiska judar tvätta gatorna med borstar för att ta bort pro-österrikiska slagord.
I skräck försöker många judar lämna Österrike.
Även delar av dåvarande Tjeckoslovakien annekteras.
I Sudetenland bor uppemot tre miljoner tyskspråkiga och även här en judisk befolkning som drabbas hårt.
Hitler kom först till Tjeckoslovakien.
Då började bekymren. Från ena dagen till den andra var hela huset mittemot tömt och man hörde skrik.
Man tar bort affären, man tar bort det ena. Judar fick inte göra det. Judar fick inte göra det. Varje dag var det någonting. Jag såg på pappa att han var väldigt ledsen, för jag hade ingen aning vad som hände. Vi hade ingen radio.
De tog ifrån oss radion, vi skulle inte höra nyheter.
Sommaren 1938 träffas representanter från 32 länder på Évian-konferensen i Frankrike för att prata om mottagning av judiska flyktingar från Centraleuropa. Men länderna uppger ekonomiska, politiska och rasistiskt motiverade skäl till att inte öppna gränserna och ge judiska flyktingar skydd. Även det svenska utrikesdepartementet beskriver judarna som ett problem och en börda som måste spridas till länder utanför Europa.
I november 1938 skjuter en 17-årig polsk jude en tysk ambassadtjänsteman i Paris som en hämnd för att föräldrarna utvisats från Tyskland.
Mordet används som en förevändning av tyska nazister och deras stormtrupper för att utlösa en enorm våldsvåg mot judar över hela Tyskland, som man nu kallar Novemberpogromen.
Jag kom hem till Berlin den kvällen och jag hade ingen aning om det.
Jag åkte med det som heter Stadtbahn. När jag åker på den ser jag plötsligt hur en synagoga som låg nära Kurfürstendamm brinner med flammar högt upp i taket. Då förstod jag att det var något galet. Man slog ner folk på gatorna, affärer som var förstörda.
Natten mellan den 9 och 10 november mördas runt 1 500 judiska tyskar.
De slås ihjäl med stenar, skjuts, kastas ut genom fönster. Många drivs till att begå självmord.
Deras tillgångar stjäls och synagogor bränns ned.
7 500 judiska butiker får sina skyltfönster krossade och glassplittret täcker gator och trottoarer över hela Tyskland.
Runt 30 000 män förs till koncentrationsläger och ingen vet exakt hur många som dör där.
Under de kommande tio månaderna flyr över 100 000 judar från Tyskland.
Även i Sverige har man förfärats av Novemberpogromen.
Tidningarna har stora artiklar och något fler judar får resa in i Sverige. Men av de 1 748 som ansöker om inresa till Sverige avslås hälften. Många av dem kommer senare att dödas av nazisterna.
I oktober 1938 blir alla judiska tyskars pass ogiltiga och ersätts med pass som stämplats med röda J efter påtryckningar från Schweiz och Sverige.
Även attackerna mot homosexuella män ökar.
Under 1937 till 1939 fängslas runt 60 000. Ungefär 10 000 förs sedan vidare till koncentrationsläger, där många av dem dör.
Ich will heute wieder ein Prophet sein.
Wenn es dem internationalen Finanzjudentum was gelingen sollte, die Völker noch einmal in einen Weltkrieg zu stürzen, dann wird das Ergebnis nicht die Bolschewisierung der Erde und damit das Siech des Judentums sein, sondern die Vernichtung der jüdischen Rasse in Europa.
1939 anser Tyskland att det inte räcker med de landområden man redan lagt under sig, utan de vill ha ännu mer Lebensraum, alltså livsutrymme för det ariska folket.
Den 1 september går Tyskland till anfall mot Polen. Andra världskriget har börjat.