Berätta för framtiden - Nazisterna tar makten

Här kan du läsa en transkribering av filmens speaker. Syftet med transkriberingen är främst att göra filmens innehåll sökbart för sökmotorer och chatbotar.

Det kan vara svårt att förstå filmens handling genom att bara läsa texten då man inte samtidigt ser filmens bilder. Därför rekommenderar vi att du ser filmen istället för att läsa transkriberingen.

Den här bilden är tagen kvällen den 5 juni
2025 i södra Polen.

I bakgrunden syns en skogsdunge med bokträd
och björkar.

Klockan är halv sju
och det är fortfarande en stund kvar till skymningen.

Till vänster kan man skymta ett vakttorn.

Det är en del av förintelselägret Auschwitz.

Och i vattnet mellan träden och vassen
finns askan av hundratusentals människor som
mördats här.

Auschwitz var den tyska naziregimens största
förintelseläger.

Här dog över en miljon människor.

Bakom sjön syns grunden till ett krematorium
där människokropparna brändes till aska efter att de
gasats ihjäl.

I den här filmen ska vi berätta om det här.

Totalt elva miljoner människor mördades av den
nazistiska regimen.

En stor del av omvärlden valde att inte
se.

Vi behöver minnas.

Både brotten och människorna som föll offer för dem.

Sex miljoner av dessa var judar. Andra var
romer eller politiska och religiösa motståndare,
personer med funktionsnedsättning, homosexuella och
krigsfångar.

Vi behöver förstå hur det hände.

Det är en del av vår gemensamma historia
och vårt gemensamma nu.

Vi får inte glömma.

Vi får inte sluta se.

I alla år, inte minst de första 20, 30
åren, så var det tanken på hur min
mamma och mina syskon, hur de slutade
sina dagar. Det var så outhärdligt.

Det var nära att jag ville ta livet av mig.

Jag kunde inte frigöra mig från den tanken.

En mor med så många små barn.

Och hur är detta möjligt?

Det är något som varje individ i dag
måste fundera över.

Det
börjar med att inte betrakta sin nästa
därför att han skiljer sig på något sätt.

Hans hudfärg är annorlunda,
som inte behandlas som en individ som han förtjänar,
utan
han
särskiljs
på grund av att han ser annorlunda ut.

Det är där det börjar.

Året är 1934.

Det här är Adolf Hitler som pratar inför
hängivna nazister.

Publiken här är entusiastisk och känner hopp inför
framtiden.

Att det kommer att bryta ut ett världskrig där närmare 80
miljoner människor kommer att dö är det antagligen
få som anar. I
detta
avsnitt ska vi berätta om situationen i Tyskland
när nazistpartiet grundas och växer.

Hur ser den samhällsutveckling ut som leder till att
nazisterna kan ta makten?

Adolf Hitler föds 1889 i
Österrike.

Redan i skolundervisningen får han med sig tankar om
antisemitism och det germanska folkets
överlägsenhet.

Som ung vill han bli konstnär,
men ett misslyckat försök att komma in på Wiens
konstakademi blir ett stort bakslag.

Bittert fortsätter Hitler att måla och
försöker sälja sina tavlor på gatorna.

Han är utfattig och bor på härbärgen för hemlösa.

1913 flyttar Hitler till München i
Tyskland.

När första världskriget bryter ut 1914
anmäler han sig som frivillig i den tyska armén.

Han uppfattas som en enstörig
bokmal. Till skillnad från de flesta andra
soldater dricker Hitler inte alkohol,
vilket är mycket ovanligt i skyttegravskriget.

1918 förlorar kejsardömet Tyskland
första världskriget.

Kriget har krävt miljoner döda på båda
sidor. Tyskland har förlorat nästan
20% av sin manliga befolkning.

Segermakterna Frankrike och Storbritannien
kräver att Tyskland ska betala för allt som kriget
förstört.

När fredsavtalet till slut skrivs i franska Versailles
1919 får Tyskland erkänna sig ensamt
ansvariga till kriget och blir skyldig ett enormt
krigsskadestånd. Något som kommer få stora
konsekvenser för Tysklands ekonomi och
självkänsla.

Liksom många andra upprörs Hitler av det som kallas
dolkstötslegenden. En myt om att Tyskland
aldrig förlorade kriget på slagfältet,
utan fått en dolk i ryggen av förrädare på
hemmaplan. Socialister, kommunister
och judar, som för att skada och störa,
manipulerat Tyskland att kapitulera.

Det lämnar djupa spår i honom.

När Hitler återvänder till München är staden
överfull av bittra soldater från kriget.

I Ryssland har kommunisterna nyligen gjort revolution
och bildat jättelandet Sovjetunionen.

Även i Tyskland växer kommunismen och tyska
vänstern genomför flera misslyckade
kuppförsök i Berlin och på andra ställen.

Tyskland har varit ett kejsardöme i 50 år.

När den tyske kejsaren tvingas abdikera efter förlusten i första
världskriget, blir Tyskland en republik.

Landet får en ny grundlag som ger både män och
kvinnor allmän rösträtt.

Folket får för första gången demokratiskt rösta
fram en riksdag som bestämmer.

Perioden kallas Weimarrepubliken.

Men demokratin är instabil.

Svaga regeringar avlöser varandra och det pågår en
djup ekonomisk kris på flera plan.

Folk är arbetslösa, många svälter.

Det är en väldigt orolig tid med upplopp på
gatorna
och politiska mord,
vilket påverkar förtroendet för demokratin.

Det är vid den här tiden som Hitler utvecklar sin
brinnande rasism.

För honom är det återigen judarna som ligger bakom
både krigsförlusten och vänsterpolitiken.

Han upprörs av invandringen av judar från Polen,
som är fattigare och syns på ett annat sätt än de tyska
judarna. Precis som många andra antisemiter vid den här
tiden hatar inte Hitler judar av religiösa
skäl. Han anser att judar tillhör en
annan ras som han tycker är en underlägsen
och svagare ras som samtidigt motsägelsefullt
utgör ett hot mot det tyska folket.

Den mest älskade figuren i min bakgrund, det var
min morfar.

Han var en trygghet i den här
världen
som jag fick sitta på knäna på,
trumma på hans tjocka magen när jag var liten.

Det var alltså i Charlottenburg
i Berlin. Det var en ganska stor lägenhet och
hela miljön var,
vad ska vi säga, tysk konservativ.

De var ju judar, men så var de i hög grad
assimilerade.

Så hela släkten,
alla var gifta med icke-judar och hit och dit.

En övre medelklassmiljö med tunga
ekmöbler och söndagsmiddagar.

Och de var konservativa.

Jag kommer ihåg att de hade en tysk flagga med
örnen och alltihopa och en av mina morbröder
var stolt över sin orden från första världskriget.

Av Tysklands 66 miljoner medborgare är
drygt en halv miljon judar,
mindre än 1%. Och precis som
miljontals av sina landsmän har runt
100,000 judar stridit för Tyskland under första
världskriget.

De ser sig som tyskar och verkar och
finns i samhällets alla delar.

Weimarrepubliken är på många sätt ett liberalt och modernt
land.

Tyskland är ett av de länder i världen med högst
utbildad befolkning.

Det finns fler tryckta dagstidningar per person än
någon annanstans och någonsin.

Här finns modern konst och litteratur
och banbrytande arkitektur som präglar världen
än i dag.

Ett blomstrande kulturliv, framför allt i
huvudstaden Berlin.

Film är fortfarande ett nytt och mycket populärt
uttrycksmedel.

Den tyska filmindustrin är världsledande,
konstnärligt såväl som ekonomiskt.

Berlin är världens centrum för kabaré och
underhållning. Men många känner sig
också hotade av nattklubbarna och den nya
fria livsstilen som man tycker är moraliskt
förkastlig.

Återigen skyller man på judarna.

Hitler börjar engagera sig politiskt i en liten
udda gruppering som kallar sig nationalsocialister.

1920 besöker han ett möte i en liten
ölkällare och håller ett spontant tal om hur
judarna har förrått Tyskland med upproren i Berlin.

Innehållet i talet var inget nytt för åhörarna,
men sättet och energin Hitler framförde det på går
hem.

Hitler blir medlem nummer 55 i det
nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet.

Redan året därpå väljs han till ordförande.

Partiet växer snabbt, men består mest av udda
typer och bråkstakar.

Under 1920-talet blir ekonomin bara mer och
mer instabil.

Miljontals är arbetslösa
och 1923 drabbas man av en ekonomisk
katastrof:
hyperinflation.

På grund av den ekonomiska krisen trycker den tyska
riksbanken mer pengar. Sedlarnas valörer
ökar snabbt utan att de går att köpa mer
för.

Allt blir dyrare
och pengarna blir mindre värda för varje dag.

500 mark blir 20 miljoner mark som
blir 50 miljarder.

Men då kostar ett bröd 460
miljarder mark. Till slut är sedlarna
värda mindre än pappret de tryckts på.

Den dåliga ekonomin gör att många ifrågasätter
demokratin.

De politiska ytterligheterna växer i popularitet.

Nazisterna har en milis,
SA, Sturmabteilung, med tusentals
så kallade brunskjortor som slåss på gatorna
och aggressivt skyller alla problem i Tyskland på
judarna.

Jag kommer att ihåg, det måste ha varit alldeles i
början. Det var innan Hitler kom till makten.

Jag var inte mer än nio år. Jag kommer ihåg att jag
stod på en balkong
och de här SS-män i brunskjortor
sjöng "Horst Wessel" sången.
Det
där kan jag se framför mig och jag undrar om jag inte
väldigt tidigt fastnade för de här tankegångarna.

Hur kan en demokrati
acceptera att de som
vill förinta demokratin får fria
händer, har vapen
och sjunger på det sättet? Det var något som
gjorde starkt intryck på mig att demokratin är något som man
måste försvara också.

1923 försöker Hitler och det växande
nazistpartiet sig på en egen statskupp i
München och Bayern.

Kuppen misslyckas och Hitler döms till fem
år i fängelse för högförräderi.

Partiet förbjuds, men Hitler blir
rikskändis.

Han kommer att avtjäna bara nio månader i fängelset,
men hinner på den tiden diktera sin självbiografi,
Mein Kampf, för sin cellkamrat.

I självbiografin, som ges ut 1925,
finns Hitlers ideologiska visioner för Tyskland
formulerade. Som ett land för bara det så
kallade ariska, tyska folket.

Detta folk beskrivs som ett herrefolk, högre
stående än exempelvis slaver, det vill säga
folk från Östeuropa. Allra längst ned anses
judarna stå.

Runt om i världen hittar Hitler exempel på andra
herrefolk som utövat sin makt på sätt han
tycker är föredömliga.

Som det brittiska kolonialstyret i Indien.

Han imponras också över hur USA erövrat
stora landområden genom att mörda
ursprungsbefolkningen.

Hitler formulerar en vision om ett nytt,
starkt Tyskland som ska resa sig från det förnedrande
Versaillesfördraget genom industri, ideologi,
självuppoffring och gemenskap.

Efter att Hitler frigivits startar han nazistpartiet på
nytt, nu som ensam ledare.

Han börjar bli populär även utanför de nazistiska
veteranerna.

Jämfört med andra politiker anses han ung och
mustaschen är trendig.

Hitler har en särskild förmåga att fängsla lyssnare
med eldiga tal.

Nazisterna använder ett modernt och starkt bildspråk
och är snabba att använda ny teknik som film
och radio.

Nazisterna utnyttjar hopplösheten efter börskraschen i New
York 1929 och den globala depressionen.

Allt fler tyskar, bönder, småföretagare,
studenter, arbetare, helt vanligt folk,
ansluter till det nazistiska partiet som lovar bättre
ekonomi, ordning och reda och att återerövra
förlorade landområden.

Att de ska göra Tyskland starkt och bra igen
och att judarna ska bort.

Till massmöten och parader ansluter
tusentals.

Efter
politiskt intrigerande och ett framgångsrikt val i
november 1932 får nazisterna
regeringsmakten med stöd av den konservativa
högern och Hitler blir rikskansler, motsvarande
statsminister.

Men de saknar full majoritet i riksdagen.

För att få det vill Hitler till varje pris bli av med
kommunistpartiet.

Bara några månader senare lyckas han.

I februari 1933 brinner
riksdagshuset i Berlin.

Branden är anlagd och Hitler beskyller
kommunisterna.

Ledare för kommunistpartiet ställs inför rätta
tillsammans med en förvirrad ung holländsk kommunist,
Marinus van der Lubbe.

Lubbe fälls ensam på tveksamma bevis och
avrättas.

Riksdagshusbranden gör att kommunistpartiet
terrorklassas och som följd utesluts ur
riksdagen.

Sex dagar efter riksdagshusbranden hålls ett nytt
riksdagsval, det fjärde på tre år.

Det här valet blir dock allt annat än ett
fritt och rättvist val.

Kommunistpartiet, som haft mer än 16 % av rösterna,
får inte delta.

Nazisternas stormtrupper bevakar och hotar politiska
möten och vallokaler och med hjälp av Tyska
folkpartiet lyckas de få majoritet.

Partiets grepp om makten hårdnar.

Genom ytterligare manipulation införs en
undantagslag.

Nazistpartiet självt får möjlighet att stifta lagar
utan riksdagens inblandning. Även lagar som
bryter mot konstitutionen.

Grundläggande rättigheter som yttrandefrihet
tas bort.

På bara några månader har Tyskland gått från demokrati
till att bli en diktatur
och Hitler en maktfullkomlig diktator.

En roll som Hitler själv kallar Führer,
ledaren.

Nazisterna har makten över
Tyskland.