Förberedelser

Rasism är ett begrepp som har haft olika betydelser i olika tider, och som betyder olika saker för olika människor. Vissa definitioner av rasism lägger stor vikt vid individen och enskilda handlingar, andra har mer fokus på institutioners och strukturers roll i hur rasismen tar sig uttryck i samhället.

Vanligt förekommande uppfattningar är att rasism handlar om ojämlikhet och intolerans, diskriminering eller våld mot olika grupper, på grund av våra föreställningar om etnisk tillhörighet, hudfärg, kultur eller religion.

Begreppet hudfärg kan förstås som en social konstruktion. Hur vi delar in varandra i olika hudfärg, som till exempel “svart” eller “vit”, säger inget om den faktiska hudfärgen. Indelningarna är något vi människor skapar genom hur vi interagerar med varandra, och påverkas av samhället vi är en del av. Att utifrån föreställningar om hudfärg placera varandra i olika kategorier och förknippa det med stereotypa föreställningar om egenskaper, kallas rasifiering.

Rasism kan leda till handlingar, som till exempel hatbrott eller diskriminering, och det kan leda till ojämlikhet. Handlingarna behöver inte baseras på en individs politiska övertygelse utan kan ske omedvetet. Det innebär att rasism finns som en del av samhällets strukturer.

Strukturell rasism får till följd att individer ges olika rättigheter, möjligheter, makt och inflytande på grund av andras medvetna eller omedvetna föreställningar om deras grupptillhörighet. Det gynnar vissa individer och grupper, samtidigt som det utgör ett hinder för andra. Ett strukturellt perspektiv innebär också att enskilda uttryck för rasism, som exempelvis diskriminering eller hatbrott, ingår i ett större sammanhang och därför inte kan ses som isolerade händelser.

På samma sätt som rasismen är strukturell är även skillnader baserade på kön, funktionalitet och sexualitet strukturella. Dessa skillnader kan samspela och förstärka varandra.

Det finns olika former för rasism, till exempel afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, rasism mot samer. Läs mer på våra faktasidor om rasism

Begreppet jämlikhet har sin grund i de mänskliga rättigheterna, grundlagen och i flera av de lagar som styr verksamheter som bedrivs i myndigheter, regioner och kommuner. Det handlar om att människor är lika mycket värda och att alla har samma rättigheter. Det finns olika definitioner av jämlikhet och det beskrivs på olika sätt i olika sakområden och verksamheter.

I vissa sammanhang används jämlikhetsbegreppet för att beskriva lika behandling, att alla ska behandlas lika oavsett förutsättningar eller omständigheter som skiljer oss från varandra. Ett exempel på en åtgärd som utgår från lika behandling är barnbidraget, där föräldrar får samma summa oavsett förutsättningar eller omständigheter. I andra sammanhang används begreppet för att beskriva att alla ska ha lika möjligheter, vilket syftar till att skapa lika förutsättningar för alla, till exempel genom att erbjuda högre utbildning gratis eller fria skolval.

Jämlikhet i betydelsen lika behandling, eller lika möjligheter, tar inte hänsyn till exempelvis vilka barn som utifrån förutsättningar och omständigheter behöver barnbidraget eller inte, om gratis utbildning bidrar till att alla som vill eller behöver faktiskt får del av högskole- eller universitetsutbildning, eller om alla kan byta till den skola de vill gå i. Det säger ingenting om huruvida resultatet av åtgärderna bidrar till jämlikhet.

Ett ytterligare sätt är att använda begreppet i betydelsen jämlikhet i utfall. Det skiftar fokus från lika behandling och lika möjligheter i vad en verksamhet erbjuder, till att det i resultatet av verksamheten inte ska finns omotiverade skillnader mellan olika grupper. Exempel på när jämlikhet används i betydelsen jämlikhet i utfall, finns inom hälso- och sjukvården. Jämlik hälsa beskrivs som frånvaro av systematiska skillnader i hälsa mellan olika grupper. Det innebär att befolkningens hälsa (förutom att vara god) ska vara jämlikt fördelad mellan grupper i samhället med olika social position, uttryckt i till exempel utbildning, inkomst, yrke, eller utifrån diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Att leda förändring i en verksamhet tar tid och kräver ändrade arbetssätt. Ledningen har det övergripande ansvaret för att sätta ramar för arbetet genom att tydliggöra riktning, mål och ansvarsfördelning, samt att följa utvecklingen och efterfråga resultat.

Viktiga förutsättningar för arbetet är att:

• Arbetet är väl förankrat i ledning och styrning. Det är viktigt inte minst då arbetet kommer att ställa nya krav på verksamheten och kräva resurser. 
• Arbetet ligger i linje med verksamhetens uppdrag och kan genomföras i kärnverksamheten. 
• Ledningen visar ett aktivt ledarskap genom att sätta ramar för arbetet, följa utvecklingen och efterfråga resultat. 
• Chefer på alla nivåer tar ansvar för, är drivande och deltar aktivt i att skapa förutsättningar för arbetet. Det är också en fördel om det finns en utpekad chef i högsta ledningen som bär och bevakar frågorna. 
• Det finns en funktion som samordnar arbetet. 
• Kommunikationen internt är tydlig och bidrar till att skapa förståelse. Dels för nyttan med arbetet, dels för ledningens förväntningar på medarbetare och chefer på olika nivåer. Det ökar förutsättningarna att bidra till en motivation bland medarbetare och ledning att prioritera och lägga resurser på arbetet. 

Därtill är det en framgångsfaktor att politisk ledning är tydliga i sina förväntningar på verksamheten och efterfrågar resultat. Det är därför viktigt att synliggöra och påtala behov av förändringar och förbättringar för att motverka rasism och ojämlikhet, i verksamhetens årsredovisningar, uppföljningar och budgetunderlag.

Varje verksamhet behöver göra en bedömning av vilka resurser, vilken kompetens och vilket stöd som krävs för att genomföra arbetet, samt vad som redan finns på plats i verksamheten, och om det finns på rätt plats.

• Skapa förutsättningar för förändring och förbättring genom att avsätta nödvändiga resurser för arbetet. 
• Säkerställ att medarbetare som utför arbetet har rätt kompetens och mandat. Enbart kunskap leder inte till förändring. Kompetenshöjande insatser behöver därför knytas till specifika förändringsprocesser eller konkret utvecklingsarbete, och syfta till att öka förmågan och utveckla motivation att arbeta mot rasism.  
• Utveckla ett gemensamt språk och skapa samsyn om begrepp som rasism, jämlikhet, hudfärg. Det ska kännas tryggt att uttrycka sig i frågor om rasism och det är viktigt att ha en gemensam grund att stå stadigt på i arbetet. 
• Säkerställ att det finns kunskaps- och processtöd i arbetet. Stödet behöver vara konkret och verksamhetsanpassat. En funktion som samordnar arbetet, med tydligt mandat kopplat till verksamhetsfrågor, ökar möjligheten att bidra till utveckling. Internt stöd kan behövas på fler nivåer i verksamheten. 

Innehållet är under utveckling.