Tema 1 Romer i Sverige

I svenska myndighetstexter delas den nationella minoriteten romer i Sverige ofta in i fem grupper: resande, svenska romer, finska romer, utomnordiska romer och nyanlända romer. Denna definition gjordes av den dåvarande regeringen tillsammans med ett romskt råd i samband med erkännandet av romer som nationell minoritet 1999.

Indelningen bygger inte på kultur eller språk, utan på vilken historisk koppling olika grupper av romer har till Sverige. Det gör att romer som själva ser sig som en och samma grupp ändå kan placeras i olika kategorier. Till exempel kan romer med rötter i Balkan räknas både som utomnordiska och som nyanlända.

Benämningarna av grupperna har ibland kritiserats, exempelvis för att så kallade ”svenska romer” blir missvisande, eftersom hela minoriteten är svensk och att ”nyanlända romer” är ett begrepp som passar dåligt på människor som är födda i landet.

Den praktiska betydelsen av gruppindelningen är att den kan användas för att fördela inflytande och resurser inom minoritetspolitiken. Den kan också ge en översiktlig bild.

Resande sägs i regel härstamma från de första romer som kom till Sverige i början av 1500-talet. Kopplingar finns också till andra romska grupper som tyska sinter, finska kale och andra västeuropeiska grupper.

Namnet resande kommer med all sannolikhet av att gruppen fram till 1900-talets andra hälft försörjde sig genom kringresande handel.

Fram till 1800-talet var många resande både soldater och borgare. Som borgare fick man tillgång till bostad i städer, betalade skatt och fick bedriva handel eller hantverk. Vissa hade bostad i en stad utan att bo där eftersom det var ett sätt att få tillstånd att resa runt med sin näring. Under 1800-talet blev livet mer bofast när lagar begränsade kringresande handel, och efterhand blev lokal handel vanligare. Än på 1900-talet levde många resandefamiljer delvis på ambulerande handel och hantverk.

Under 1900-talet hade resande i teorin samma medborgerliga rättigheter som andra i Sverige, inklusive tillgång till bostad och skolgång. Trots detta drabbades de ofta av diskriminering och kränkande behandling.

Resandes språk kallas svensk romani (och ibland resanderomani), en varietet av romani chib som är sammanflätad med det svenska språket.

Gruppen som kallas svenska romer, främst kelderash-romer, kom till Sverige under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, ofta från Rumänien via Ryssland eller Danmark. I Rumänien var romer förslavade från 1300-talet fram till 1856. När de blev fria kom många från Rumänien att utvandra bland annat till Sverige. I Sverige arbetade som bland annat hantverkare och musiker. De möttes av ett starkt motstånd och en restriktiv invandringspolitik.

Under tidigt 1900-tal levde många i tältläger utan tillgång till skola eller vård. Myndigheterna försökte ofta fördriva dem eller hindra dem från att slå sig ner permanent.

Svenska statens politik gjorde att invandrade romers historia under 1900-talet skildes från de resandes. Ända in på 1950-talet nekades dessa romer bland annat bostad och skolgång.

Varieteten av romani chib som talas av gruppen svenska romer är kelderash.

Finska romer (eller kale) härstammar från de romer som under tidigare århundraden blivit förvisade från Sverige till Finland, som fram till 1809 tillsammans utgjorde konungariket Sverige. Därför har resande och finska kale till stora delar en gemensam historia.

Åren 1914 till 1954 rådde uttryckligt invandringsförbud för romer. När detta upphävdes sökte många finska romer, liksom andra finländare arbete i Sverige.

Finsk romani eller kale kallas den varietet av språket romani chib som förekommer i gruppen finska romer.

Utomnordiska romer (bland andra lovara, arli, gurbeti) kom från olika delar av Europa till Sverige från slutet av 1960-talet. De flesta kom till Sverige när landet behövde arbetskraft under 1970- och 1980-talen. 

Lovari-gruppen kom främst till Sverige på 1960- och 1970-talen medan de flesta från arli-gruppen och gurbeti-gruppen kom till Sverige som flyktingar från Balkan på 1990-talet och 2000-talet.

Gruppen utomnordiska romers varieteter av romani chib är lovari, arli, kelderash och polsk romani.

Gruppen som i myndighetsammanhang kallas för nyanlända romer kan tillhöra olika romska grupper, främst arli eller gurbeti. Många härstammar från Balkan och kom till Sverige som flyktingar på 1990-talet. Mellan åren 1991 och 2001 var det två krig på Balkan, och det land som var Jugoslavien delades upp. Detta innebar att många människor tvingades fly därifrån.

Många nyanlända romer från Balkan talar språkvarieteterna arli eller gurbeti.

Även romer från sydöstra Europa som i samband med EU:s utvidgning flyttat till Sverige räknas till denna grupp.

Viktigt att notera är att romska EU-migranter som uppehåller sig kortare perioder i Sverige inte räknas in i den nationella minoritetsgruppen romer i Sverige, eftersom de inte är folkbokförda här utan bara är tillfälligt i landet.